Den otroliga resan

Min genetiska berättelse – Mina förfäders resa ut ur Afrika

Den moderna människan (homo sapiens) utvecklades i Afrika för c:a 200 000 år sedan. Våra första förfäder levde troligen i nordöstra Afrika. En grupp började utvandra från Afrika för ungefär 60 000 år sedan för att befolka världen medan andra stannade kvar. Att kalla dessa människor för "moderna" innebär att de biologiskt sett var likadana som vi, att de tänkte och kände som vi och var lika intelligenta som vi.

Man har spekulerat över att dessa första moderna människor endast var så få som kanske omkring 10 000 människor och som sådana var man därför en utrotningshotad art. De som lämnade Afrika kan också ha varit en så liten grupp som några hundratal eller upp till ett tusen människor. 
Den förfader som gav upphov till den första markören (M168, se nedan) i mitt DNA levde troligen i Rift Valley i nordöstra Afrike, kanske i nuvarande Etiopien, Kenya eller Tanzania. 

Orsaken till att man lämnade Afrika kan troligen sökas i ett förändrat klimat. Den afrikanska istiden hade snarast karaktäriserats av torka än av kyla, men nu blev det en varmare och fuktigare period i Afrika. Nya betesmarker bredde ut sig för djuren. De kringströvande jägarna som var våra förfäder följde efter djuren i sin jakt på föda.

Nu, för omkring 60 000 år sedan, korsade man Röda havet vid den Arabiska halvöns sydspets och fortsatte till vad som idag är Jemen. Tidigare, för 120 000 år sedan, hade också en grupp moderna människor lämnat Afrika, då i norr vid Sinai, men de hade hamnat i en återvändsgränd i det som idag är Israel och dött ut. 

Man följde kustlinjen vid Indiska Oceanen, tog sig in iden indonesiska övärlden och kom till Australien för c:a 40 000 år sedan (eller tidigare). En annan grupp fortsatte i stället österut till det inre av Asiien och Kina medan ytterligare andra hade vandrat till Mellanöstern och Centralasien för att komma till Europa för omkring 30 000 år sedan.

I Europa fanns redan en annan människoart, neanderthalarna, som hade bott där i 200 000 år. Dessa var förmodligen ättlingar de Homo erectus som också hade uppstått i Afrika (alla hominider är därifrån), men som utvandrat för 1,95 miljoner år sedan. Våra förfäder levde sida vid sida med neandertalarna i några tusentals år, då de sistnämnda dog ut. De hade då blivit utkonkurrerade av våra gamla förfäder som var bättre anpassade, bättre organiserade, använde sppråk, var smartare och livnärde sig på en mer varierad kost i jakten på knappa resurser.

För 20 000 år sedan blev klimatet bistrare igen och expanderande islager tvingade våra förfäder att flytta söderut till Spanien, Italien och Balkanländerna. När isen drog sig tillbaka och temperaturen steg igen för omkring 12 000 år sedan, flyttade många av avkomlingarna norrut igen för att befolka områden som varit obeboliga under istiden.

Sedan uppstod jordbruket för omkring 11 000 år sedan i det som kallas Bördiga Halvmånen, dvs området som bevattnas av floderna Eufrat och Tigris. Detta spreds till  Anatolien i Turkiet och jordbrukare kom inflyttade till Medelhavsländerna. Jordbrukare och jägare-samlare kom att leva tillsammans sida vid Europa under lång tid. Än idag finns DNA-spår hos de moderna européerna avde båda befolkningsgrupperna, frågan är bara hur mycket av var och en som vi har.  

X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X


Efter denna förenklade översikt över den moderna människans exodus från Afrika, går jag mer konkret in på min genetiska berättelse.

Det finns två sätt att genom generna och DNA spåra sina avlägsna förfäder:


A.
Y-kromosomal Adam (från far till son).
B. Mitochrondial Eva (mtDNA, från moder till barn).

Att man har valt att kalla denna tidiga "urfader" för Adam och "urmodern" för Eva har inget att göra med den mytologiska bibliska skapelseberättelsen, utan är väl mest avsett att göra det hela mer överskådligt.

A.    Mina kromosomer: Jag är medlem av  haplogruppen R1a1, M17 (undergrupp R1a1a, M 198). M168>P143>M89>L15>M9>M45>M207>173>SRY10831.2>M17.

En haplogrupp definieras som en serie av markörer som delas av andra människor som bär på samma slumpmässiga mutationer. Markörerna i DNA är resultat av mutationer i genomet. Mutationerna sker slumpmässigt, är ofta harmlösa och förs vidare till söner i tusentals år. Genom dessa kan man också spåra när de inträffade och i vilken region.

Y-krom.                  När                         Var                   Antal             

 

M 168              c: a 50 000                       Afrika              c: a 10 000      
(Alla icke-afrikaner har denna)                                                                                                      
                                                                                             

M 89                 45 000                            N: a Afrika/    Tiotusentals
                                                                   Mellanöstern

                                                                                           
M 9                   40 000                             Iran/s:ö            Tiotusentals 
(Eurasien Clade)                                      Centralasien                           

                      

M 45                   35 000                           Centralasien      c: a 100 000  

M 207                 30 000                           Centralasien      c: a 100 000   

M 173                 30 000                           Centralasien        c:a 100 000
 

M 17                   10 000 -                          Ukraina/Sö         Några milj.    
                            15 000                             Ryssland                

Min genetiska berättelse slutat med en markör som uppkom för 10 - 15 000 år sedan när en man av europeiskt ursprung föddes på grässtäpperna i regionen runt nuvarande Ukraina och södra Ryssland.             

Haplogrupp R: trolig uppkomst: 28 000 år sedan, trolig plats: Centralasien.

Haplogrupp R1a1: trolig uppkomst: 21 000 år sedan, trolig plats: södra Ryssland.            

Att läsa: Alice Roberts: The Incredible Human Journey
                  Bryan Sykes: The Seven Daughters of Eve
                  Stephen Oppenheimer: Out of Eden
                  www.nationalgeographic.com/genographic  

Migrationsvägar för mina förfäder

The Genographic Project

Invandringen till Skandinavien

Det är inte lätt att veta nära mina avlägsna släktingar först anlände till Skandinavien. Kanske var de med den första lilla(?) gruppen nomader som kom till trakterna efter det att istiden upphört? Eller så kanske de kom något senare. Möjligen kan jag få en antydan om dessa förhållanden om jag gör ett mtDNA för att veta vem av "Evas sju döttrar" som var  min stammoder. (Detta är den del av DNA som ärvs från moder till barn, men som endast förs vidare från moder till dotter).

Det man vet är att isen, som legat kilometertjock i tiotusentals år, försvann från Sydsverige för omkring 15 000 år sedan och att en invandring av jägare-samlare skett från sydväst, vilket förefaller naturligt. Genom att isen bundit enorma vattenmassor, hörde Danmark ihop med Skåne; detta varade till c:a 5 000 fvt. Spår av jägare har påträffats i Skåne som är 12 000 - 13 000 år gamla, förmodligen från renjägare. Den första lägerplatsen i Sverige som är känd är från Finjasjön i Skåne. Denna plats verkar ju utmärkt vald för mina fortsatta berättelse. De som levde där: var de mina förfäder?

Test på mödernet

"Mitochondrial Eve" har genetikerna och antropologerna kallat den kvinna som alla levande människor av idag kan spåra sitt ursprung till. Vår historia börjar därför i Afrika för mellan 150 000 och 170 000 år sedan med den kvinna som fått detta smeknamn. Det var flera orsaker till att vi som art fick stora fördelar framför de andra tidiga människorna: framväxten av ett talspråk, förbättrade verktyg och vapen, förmågan att planera i förväg och att samarbeta med andra, samt ett bättre sätt att utnyttja resurserna än tidigare.

Min gren på det genetiska trädet på mödernet är att jag tillhör haplogrupp T (Subclade T1).
Den ursprungliga linjen är: "Eve">L1/L0>L2>L3>N>R>T

Avkomlingarna till "Eva" splittrades i två grupper, L0 och L1, som nu endast återfinns Afrika. En kvinna med L1 muterade varför hennes efterkommande fick L2 som nu förekommer i Afrika söder om Sahara. De är också dominerande bland Afroamerikanerna.

För omkring 80 000 år sedan föddes en kvinna vars barn fick DNA som hade muterat till L3. Dessa människor var de första som lämnade Afrika. Gruppen splittrades, men mina förfäder fortsatte mot norr och lämnade Afrika för gott. De gav också upphov till två andra haplogrupper som kom att befolka resten av världen.


Nästa viktiga grupp är den kvinna vars avkomlingar gav upphov till haplogruppen N. Haplogruppen N består av två grupper som skapades av L3. Den första av dessa, M, var resultatet av den stora utflyttningsvågen av moderna människor som lämnade Afrika, när de följde kustvägen österut för att slutligen nå Australien och Polynesien. Den andra gruppen, som formade haplogruppen N, gick norrut över Sinaihalvön till dagens Egyten och till östra Medelhavsområdet.  

De gamla medlemmarna av haplogruppen N gav upphov till många undergrupper när de spred sig över resten av värlen. Efter flera tusentals år i Främre Asien började individer med en haplogrupp R att flytta ut: en del tillbaka till norra Afrika, andra mot väster till Anatolien (nuvarande Turkiet) och norrut, mot Kaukasus (Georgien och södra Ryssland).

För omkring 40 000 år sedan skiljdes dessa grupper åt när en kvinna från haplogruppen R gav upphov till en ny grupp: T. Denna haplogrupp är mycket vidsträckt i sin utbredning: den når ända till Indus dalgångar på gränsen till Indien och Pakistan och är vanlig i östra och norra Europa. Dess utbredning är också nära förbunden med jordbrukets expansion.