Nu börjar jag släktforska

Jag har nyligen börjat släktforska men eftersom jag är novis på området så är all hjälp naturligtvis varmt välkommen. Mitt utgångssläge är ändå mycket gott eftersom åtminstone två personer i min släkt har grävt i registren före mig. Naturligtvis är jag otroligt tacksam för vad de har gjort.

Först måste jag därför nämna min käre morbror som gick bort för en tid sedan, Georg Nylander. Han har verkligen försett mig med namnen och annan information om ett otal gamla släktingar. Bl a har han varit ända ner på 1500-talet i 10:e generationen där det finns några namn av de c:a 1 200 anförvanter som finns där. Georg har också skrivit några fina berättelser om sina föräldrar (dvs mina morföräldrar) och  far- och morföräldrarna. På min mors sida finns där alltså mycket som redan är gjort, men trots allt saknas det inte uppgifter att gå vidare med.

Även på den andra sidan finns det redan mycket som har kommit fram, men här från farmors och bakåt. Jag hade turen att få kontakt med Sture Andersson i Ramlösa innan min farbror Bertil Blomberg avled för det var han som nämnde för mig om Sture. Min farmor hette som ogift Signe Bengtsson (1896-1973) och hon var kusin med Sture (f 1929), eftersom farmors mor (Sigrid Andersson, 1877-1936) hade en bror som hette Alfred (1883-1973), som alltså var far till Sture! Detta hade jag aldrig vetat, men jag hade ju inte forskat i det heller. Jag har redan fått en hel del material om släkten från Sture och hoppas att få än mer. Sedan återstår också att gå vidare med släktingarna på farfars sida och jag hoppas kunna göra ett relativt komplett släktträd. 

Några av mina närmaste släktingar, men det finns flera!

I Göinge

En snabbanalys av mina anförvanter på Mors sida tyder på att merparten av släktingarna härstammar från Göinge, dvs den norra och nordöstra delen av Skåne som ibland även kallas Snapphanebygden. Det senare namnet härrör ju från de krigiska händelserna från 1600-talet före och efter det att Skåne blev svenskt. För invånarna som levde i gränsbygderna under denna tid var det nog ganska likgiltigt om man kallades dansk eller svensk. Man ville nog bara leva i fred med de sina och grannarna. Lägger jag sedan till anförvanterna på fars sida, så tror jag inte att bilden blir särskilt annorlunda. Jag får nog de också räkna in den sydöstra delen av Småland, men hur som helst så är det inom ett begränsat område där de flesta av mina förfäder har fötts, levat och dött. Några kommer längre ifrån, t ex från Flädie (utanför Malmö) och Forsheda (nära Värnamo).

Så när ungdomarna skulle skaffa sig en partner så sökte man sig inte särskilt långt hemifrån, det räckte vanligtvis att gå till granngården eller till byn. Den allra största delen av mina äldre anförvanter var enkelt folk: småbönder, torpare, backstusittare, "åbor", indelta soldater, husarer, handlare, byskräddare, smeder, snickare, murare, vagnmakare och liknande.   
 

För särskilt många av mina gamla anförvanter har man (GN) angett N:a Åkarp som hemort och detta var även innan min mormors morfar och mormor år 1848 köpte sin gård i Bjärnums Skog. Han hette Måns Hansson (1808-1883) och hon Gustava Jeppsdotter Ståldotter (1808-1867). De var båda födda i Stoby. Gården hade tidigare tillhört Bjärnum nr 2, gästgivargården vid Byvägen i Bjärnum. Paret fick en dotter, Johanna Månsdotter (1849-1921), som blev mor till bl a Anni Therese Nylander (1887-1967) och som i sin tur fick tio barn, bl a min mor Ethel, f 1921.  

Jag föddes i det s k Tornhuset i Bjärnum, men mina föräldrar tyckte nog det var omodernt med vedspis och utedass.

Överst (fr vänster): Farfar Joel, mormors far Johannes Månsson, farfars mor Elna Blomberg, mormors mor Johanna Månsdotter, farmor Signe.
Underst: morfars far Pehr Persson-Nylander, mormor Anni o morfar Svante, morfars mor Hanna Hansdotter.

Hembygdsmuseet i Bjärnum

Ett porträtt av min mormors far kan man också se i Bjärnums Museum. Johannes Månsson arbetade bl a i 30 år som fjärdingsman i Norra Åkarps kommun, dvs han var medhjälpare till landsfiskalen.  Han brukade också ett litet hemman om 1/32 mantal i Bjärnum Skog. Detta hade tillkommit genom arvskifte år 1871 då Johanna Månsdotter, hustru till Johannes, hade ärvt efter sin mor.  Gården inköptes 1913 av min morfar Svante Nylander. - Poträttet är skänkt av min kusin Mona (f Wirén).

Hembygdsmuseet ligger i en vacker bokskog när man fortsätter Parkgatan (där "Tornhuset" ligger) och förbi Folkets Park. Här har jag cyklat många gånger som barn på väg till sjön Bjärlången för att bada. Museet har en stor samlig av föremål och åtnjuter stor anseende hos allmänhet och expertis, www.bjarnumsmuseum.se. Här finns också 8 band med tidningsurklipp från åren 1938-1953 när min far Henry Blomberg var ombud och lokalreporter för den socialdemokratiska tidningen Hessleholmaren.

Kronofjärdingsman Johannes Månsson (1842-1919), min mormors far.

Inträdet till museet från parkeringen.

Stuga flyttad från Stavshult, Visseltofta.

"Kroga-Petter'n"

Så här inledningsvis om min släkt så måste jag ju också skriva något om en äldre anförvant på min fars sida. Det är då mycket lätt att välja att berätta något om en märklig man. Han hette Petter Jönsson och kallades som rubriken anger och levde mellan åren 1817 - 1905. jag är ättling i rakt nedstigande led till den mannen: han är min farmors morfars far. En sammanfattning av hans liv är som följer (antecknat av Sture Andersson):

- tillsammans med sin lillebror fick han som barn gå omkring och tigga i södra  Småland.
- aldrig hade gått en dag i skolan.
- var fjärrskådare.
- levde åtminstone delvis i andevärlden.
- var anhängare av Emanuel Swedenborg.
- fick hjälp och ledning i helg- och vardagliga livet från "andra sidan".
- skrev "Petter Jönssons Lefnads Historia", varav jag har en svårläst kopia. Mer än att beskriva sitt liv är det många bibliska berättelser och egna upplevda drömmar. Delvis  med tungläst religiöst innehåll.
- under 30 års tid byggde en kyrk-/piporgel, som enligt Stures far fungerade och hade ett dovt och vackert ljud.
- som tillverkade och sålde mer än 3 000 psalmodikon.
- fick en son som var något av ett underbarn, men som bara blev 9-10 år gammal.
- visste att hans son Anders, min farmors morfar, skulle gå bort före han själv.
- i andevärlden hörde ropen "Far, far, far". Då han kom hem var ene sonen  död.



 

Utflykt till: "...detta huset (som) låg enstaga en fjerdings väg öster om byen".

Det var just så som Petter Jönsson beskrev stället där han föddes i Min Lefnads Historia och där han bodde till han var 11 år. Torpet hette Holakärr, beläget i byn Tullanäs, V Torsås församling, Kronobergs län. "...byns namn är Tollanäs... vid en liten insjö som hade namnet Hojnien". Nu var det dags för oss sena ättlingar till denne man att besöka stället!

Vi hade samlats en mulen men angenäm septemberdag i Älmhult vid torget och statyn av vår världberömde botaniker  och naturalist, Linné. Denne hade ju fötts någon mil härifrån och vi fick lite information om upphovsmannen till växternas sexualsystem av Georg S innan vi elva deltagare äntrade bilarna. Färden gick österut från Älmhult till Bohult och Elensbäck till en plats som heter Fredamåla.

Här i Fredamåla bodde Jöns Persson (far till Petter Jönsson) ett antal år efter att familjen hade flyttat från torpet Holakärr. Hans hustru Karin hade dött 1842 och Jöns hade gift om sig med Elin Gabrielsdotter, född 1807. Vid platsen där deras stuga stått har Hembygdsföreningen satt upp en skylt: Fredamåla "Backstuga". Jöns Persson f. 1799, Elin Gabrielsdotter f. 1807.

Därefter åkte vi tillbaka några kilometer där vägen går rätt så nära sjön Gryten. Även här hade legat en liten stuga där Jöns hade tillbringat sina sista år hos dottern Kjerstin. På den tiden fanns ju inget ålderdomshem eller "äldreboende" så det var ju vanligt att det var något av barnen som fick ta hand om sina åldriga föräldrar. Tyvärr så kunde man inte se några rester av torpet och skogen hade vuxit upp. 
 
Så var det dags att åka till vad som eventuellt skulle finnas kvar av torpet Holakärr! Från väg 126 åkte vi in på en liten väg förbi torpet Horgedal, beläget norra hundratals meter norr om Holakärr. Sen blev det en skogspromenad på 200 meter och vi var framme vid sjön Horgen. 60 meter över ett kärr ligger ön där torpet fanns tidigare. Det sägs att det tidigare fanns en kavelbro över till ön, men vi kunde inte se några rester av en sådan.  Sjöns vattennivå lär också ha sänkts vid något tillfälle, men vi vet inte när.

Här börjar kärret.

Kärret mot öster.

Sjön är liten så efter bara ett hundratals meter är vi framme vid vad som återstår av torpet. Det är bara en grop som antyder att det varit en källare under torpet. Ingen stengrund eller annat. Men ön är full av sten och skogen är uppvuxen. Sture säger att det inte fanns någon möjlighet att odla på ön, men att det c:a 400 meter NV om torpet fanns det lite matjord, vid Sjövik, där familjen hade sitt lilla potatisland. Platsen ger nästan ett mystiskt intryck när vi tittar ut över vattnet och känslan förstärks när jag tänker på hur otroligt fattigt man levde. 

Även här har Hembygdsföreningen satt upp en skylt, men Jöns efternamn blev felaktigt Pettersson. Karin Johansdotter f. 1776. Holakärr.

Sett från den gamla boplatsen.

Från stranden.

Många stora och små stenar sticker ut som "öar" i sjön.

Hit till torpet Holakärr i byn Tullanäs flyttade min farmors morfars farfar Jöns Persson född 1779 med sin familj år 1811. Hans hustru var Karin Johansdotter född 1776 och med dem följde också de tre barnen: dottern Bengta Jönsdotter f. 1807, sonen Nils Jönsson f. 1809 och död vid fem års ålder i "okända plågor", samt dottern Kjerstin Jönsdotter f. 1811.

Familjen hade flyttat ut från Jämshög i Blekinge och orsaken till flytten är okänd för oss, liksom vi inte heller vet varför de hamnade just här. En anledning kan vara att det fanns mycket fisk i sjön och billig mat var en nödvändighet för alla fattiga.

Förutom att vara torpare arbetade Jöns som byskräddare, vilket innebar att han vandrade ut till gårdarna och ställena där han stannade till någon dag för att sy kläder åt dem som bodde där. Förmodligen fick han inget betalt, eller mycket lite, utan fick nöja sig med mat och husrum. På Holakärr växte familjen och där föddes också sonen Bengt Jönsson f. 1815, sonen Petter Jönsson f. 1817 och min farmors morfars far, samt sonen Nils Jönsson f. 1819 och död 1830.

Hustrun Carin dog 1842 av "svullnad" och Jöns gifte sedan om sig med Elin Gabrielsdotter född 1807. Tillsammans fick de 1845 dottern Catarina Jönsdotter. De bodde då i Fredamåla, Bohult, som vi alltså just hade besökt. (Ovanstående uppgifter har hämtats in av min vän och släkting Sture Andersson).

Det känns märkligt och meningsfullt för mig när jag besöker denna plats. Och jag tänker på hur mina släktingar har gått här och slitit och farit illa för att överleva.

På hemvägen åker vi över Häradsbäck till Karsemåla där vi stannar till för att se den plats där en äldre bror till Petter, Bengt Jönsson, fick ett säreget och tragiskt öde år 1883, men detta är en annan historia. Slutligen blir vi alla deltagare inbjudna till Ann-Christin och Anders till Trolleboda där vi njuter av gott kaffe och bröd. Tack så mycket! Alla är mycket nöjda efter en intressant och mycket angenäm dag!