Hej Victoria Bernadotte!

Jag skriver till dig för att du är en offentlig person och jag har ett ärende som berör dig. Först får du ursäkta för att jag säger du och inte Ni eller något annat som t ex Hennes Kungliga Höghet. Du förstår nog att jag inte kan använda ett föråldrat språkbruk som kan tolkas som om vi människor har olika värden. Du är ett bra tilltalsord. Alla lever vi i det moderna, demokratiska och jämlika Sverige. Eller gör vi inte det?

Du får också ursäkta att jag skriver lite personligt utan att känna dig i verkligheten. Det hela blir mer åskådligt då. Men det jag säger ska du inte ta personligt.

Saken är den att vi, dvs. alla vi som tar demokratin på allvar i Sverige och vill att den ska gälla fullt ut, tycker att det nu är dags att avskaffa den ärftliga monarkin, som du också tillhör. Eller vi vill åtminstone att en folkomröstning om saken ska äga rum snarast. Vi tycker inte längre att jobbet som statschef i Sverige ska gå i arv i en familj, i detta fall familjen Bernadotte. Det bör inte vara ett kungligt samlag som ska bestämma vem som är statsöverhuvud i vårt land. Det är kanske tänkt att du skulle få jobbet efter din pappa bara för att han råkar vara regent, en titel som han själv i sin tur har ärvt. Så har det pågått i generation efter generation. Tänk så absurt, orätt och odemokratiskt! För oss är det däremot självkart att vårt lands högsta och finaste uppdrag ska tillsättas på ett demokratiskt sätt.

Därför skriver jag till dig för att berätta om detta. Jag vet inte heller hur din pappa har skött sitt arbete; det är väl ingen som har vågat sig på en utvärdering. Det kan säkert många gånger vara svårt att representera Sverige på ett bra sätt. Men denna omständighet är inte så viktigt just nu, det betydelsefulla är det sätt som han har blivit tillsatt på som vi anser har varit felaktigt.

Förutom att vi främst vill att vårt statsöverhuvud ska utses i allmänna och demokratiska val, finns det också flera andra skäl till att byta statsskick. Det system vi har nu främjar underdånighet och fjäskande, vilket du säkert själv har lagt märke till. Det finns många exempel på detta. Några är när era välregisserade familjehögtider sänds på teve vilket alltid sker med beundrande kommentarer. Man skulle kunna tro att dessa festligheter skulle vara statsangelägenheter, men det är de väl inte egentligen? Alla dessa pompösa och pråliga förlovningar, bröllop, barndop, födelsedagar, nationaldagar och annat i en enda lång rad. Därvid sviker också public service sin kritisk granskande uppgift och bevakning som man fått i uppdrag av oss skattebetalare i ett demokratiskt samhälle. Ditt kungahus har lyckats i sin marknadsföring, men det skulle ha klätt er om ni hade kunnat hålla era familjefester i lite mindre anspråksfulla former.

Hit kan man också räkna alla fjantiga skriverier och reportage i dam- och sladdertidningarna som ägnas åt ert kungahus, men som i bästa fall är oförargliga. Det är måhända mest kuriosa när inte ens den minsta småsak i din familj är för liten för att inte tas upp till behandling. Och där man hela tiden måste tala om hur ”vanliga” ni är i er upphöjda och ouppnåeliga ställning. Det är mycket gullande med er.

Viktigare än detta, Victoria, är att ert sätt att leva av många av oss upplevs som extravagant och utmanande, särskilt när vi i vårt land får dra åt svångremmen. Kungafamiljen representerar den lilla bortskämda överklassfamilj ni i verkligheten tillhör. Familjen med det fina och rika umgänget och de kostbara vanorna. De skräddarsydda kläderna och juvelerna. Självtillräckligheten och ytligheten.

Detta är en liten överklass som fortfarande värnar om sina privilegier, en otidsenlig rest från det gamla onda klassamhället som de flesta av oss vill bort ifrån. Är man en del av överklassen har man inte heller behövt arbeta eller prestera någonting för att uppnå sin gynnade position i samhället. Man ärver den av sina föräldrar och behöver inte heller vinna några val. Man kan därför aldrig företräda den svenska allmänheten; dvs. alla vi vanliga svenskar med vanliga jobb och löner som bor i vanliga bostäder.   

Sedan vill jag också säga att det har pratats en del om dina far- och morföräldrars ev. kontakter och samröre med nazisterna, men det är ju inget som du eller dina föräldrar kan lastas för. Men det ser inte bra ut och det har dessvärre sått en del tvivel om vilket demokratisk sinnelag dina släktingar hade.

Efter ett systemskifte i en mer demokratisk riktning blir det säkert inte heller svårt för dig och dina syskon att få andra välavlönade jobb. Med era goda kontakter och nätverk så finns det nog många bra poster ni kan få inom t ex PR-verksamhet, mode, turism eller i bilbranschen eller annat som ni intresserar er för. Och du Victoria är ju så populär hos många att du kanske skulle vilja ställa upp i ett kommande val till statschef, förutsatt att vi väljer denna modell för vår nya demokratiska republik?

Som sagt, ta inte detta brev personligt.

Med vänliga hälsningar

Lennart Blomberg